tisdag 7 november 2017

Det är lite extra fint när man ramlar in i exakt samma sekund som bandet går på scenen. Dock är det extra dåligt om man tänkt få en bra plats för att fota samtidigt som man inte skymmer någon. Hur som helst gick det ju bra. MAKTHVAVERSKAN (5/6) var nervösa, vilket såklart ger en extra charm, men tycker inte dom borde ha något att vara ängsliga över. Det var riktigt bra och så himla fint. Nu är det nog något år sedan jag såg dom sist men om det inte är jag som bara blivit mer mottaglig så har dom bara blivit bättre och bättre. Det melankoliska skimret över de flesta låtarna är det som är pricken över i:et. Lite påminnande om JOY DIVISIONS gamla hit "Love Will Tear Us Apart". Utan det hade det bara varit ett vanligt pop-band. Ofta så orkar jag inte med en hel genre utan plockar enbart ut det bästa. Som med russin i bröd, fast tvärtom. Känner att MAKTHAVERSKAN är ett sådant band; jag orkar nog sällan med annat som låter liknande men detta är riktigt bra. Förstår varför dom blivit så stora. Dom är både skickliga och känns genuina med allt dom gör. Känns väldigt tacksamt att komma in på Oceanen och se dom på en så liten scen. Köpte inte nya skivan men måste göra det vid bättre tillfälle än en trång och svettig spelning. Tycker för övrigt fortfarande att deras tygväska som dom döpte till "makthaväskan" är den bästa merchen någon släppt.

lördag 4 november 2017

Efter några skivinköp på Linné Skivbörs, ett par föröl på Kelly's och Blackbird så stegade jag in på Bengans Fik några minuter innan HOTET (5/6) skulle köra igång. Det var från början till slut utmärkt. Vill typ starta band med varanda individ i bandet. Bra och coola och vartenda band som ger en känga till nazister får ett extra plus i kanten. Förstår inte hur man kan få tre trummor att låta så mycket och så bra. Notera tre trummor, inte tre trumset (det hade ju varit helt idiotiskt). Grymma djävla solon och hooks, kompgitarr som är lika stadig som en mosbricka och en go bas (som dock hördes lite dåligt). För att inte tala om sången som såklart är redigt massa grädde på moset. Visuellt blir det ju även bara bättre av att trumma samtidigt. Fattar det inte. Väntar fortfarande på skivan. Det här blev typ ett kärleksbrev. Men kort och gott var det verkligen en påminnelse om varför jag älskar punk och Göteborg.

Nästa band, som dessutom fått till en ordvits i sitt bandnamn, GUANTANAMO BAYWATCH (3/6), skulle avsluta kvällen. Typiskt Amerikanskt. Välslipat musikaliskt men i slutändan substanslöst. Det låter hyfsat bra men har inget eget. Känns som sagt som ett återkommande fenomen. Grundreceptet är väl dock tillräckligt för att tilltala mig till rimlig nivå men det lyckas inte ta sig dit. Mjukdistad Surfpop a la Burger Records. THE CRAMPS utan stök. Vet inte vad jag ska säga. Diggade trummisen och basisten. Spelade såklart även alldeles för länge men ursäktas för den här gången eftersom det var sista giget på månadslång turné. Publiken verkade vara djävligt peppade på dom också så det var kanske inte så konstigt att dom körde en lång spelning. Eventuellt blev det ett extranummer, men jag hann nog ta mig därifrån innan det.

onsdag 25 oktober 2017

Det finns knappt ord för hur extraordinärt bra denna turnén med MATTIAS ALKBERG (6/6) är. Vartenda ord och anslag är precis där det ska vara. Introt som mässar "Mattias Alkberg" om och om igen känns storslaget och passande. Som om stunden är kommen. Dom nya låtarna sitter som ett smäck och de mest lågmälda får dom andra att nästan framstå som riktiga rökare. Vidare tror jag inte klassikern från Anarkist, 'Lys upp mig som en stjärna', någonsin låtit bättre live än nu. En låt jag knappt orkar/vågar lyssna på för att den är så stark. En sådan som jag aldrig drar på utan sparar tills när den verklgen behövs. Som ett hemligt vapen. Det blir även fler återblickar än så då vi bjuds på bland annat MABD (i form av 'Ragnar'), 'Tjugonde' från Personer, en del av sminkningen från Begravningen och favoriten '80 vårar' från samma platta som 'Lys upp mig...'. Det är en vandrande låtskatt på turné. Det här är sedan länge redan pinsamt. Lovord är det enda jag har, men jag vill inte sitta här och slicka röv en hel eftermiddag, så jag avslutar här.

Eller en sak vill jag lägga till, och det är att jag är lycklig över är att både SÖDRA SVERIGE och senaste MATTI-plattorna båda var sådana fullträffar och att båda tagit sig ner och spelat i Göteborg inom loppet av några månader. Tack Matti, tack Pustervik, tack Festival del Mar, tack Norrbotten & tack Göteborg.

PS. Det märkligaste med hela den här dagen är kanske att nazisterna var och försökte demonstrera i Göteborg samma dag. Det bästa är förstås att dom blev stoppade och att det garanterat var fler personer på den här konserten än på nazisternas äckliga shoppingtur.

lördag 14 oktober 2017

Det blir bara något kortfattat nu. DEL III var lika bra som alltid, men ljudet var inte riktigt med dom. Förstår inte varför. Musiken som sattes på efter deras set var dessutom högre än dom, så det kändes inte som att det var på grund av någon begränsning. I det läget förstod jag ingenting. Nästa band, IT'S FOR US, hade jag inte sett innan då jag inte tog mig till Sekten när dom spelade där några veckor tidigare; jisses vad jag ångrar det. Riktigt bra, lite halvt atmosfärisk, post-punk. Tror det är synthen som gör att det känns så då det liksom alltid ligger en matta och maler. Men gitarren bidrar nog minst lika mycket till den svävande känslan med all reverb och delay. Överlag typisk nutida. När jag sedan köpte skivan blev jag inte jätteförvånad över att dom låg på LUXURY och det talar väl lite om att riktningen är aningen åt pop-hållet. "Huvudbandet" var lika bra som alltid. Även om jag själv tycker om att dricka kände jag ändå pepp på "spola kröken"-t-shirten. VÅNNA INGET är så himla tuffa. Jag gillar dom.

fredag 6 oktober 2017

Förra årets Action i Parken [länk] bjöd på bland annat VÅNNA INGET och DOLORES HAZE. Min önskan att TRUE MOON skulle ta över stafettpinnen från VÅNNA slog in och line-upen i övrigt blev ännu bättre än sist. Tycker det är svingött med en gratis minifestival utomhus såhär i brytpunkten mellan sommar och höst. Nästan mitt i stan dessutom. Det enda konstiga är ju att det är på kanten av en rullbrädspark där en mängd kids åker under spelningarna och man själv står närmast strandad på en liten ö och tittar på banden som någon slags strandad mupp. Dock hade jag själv tyckt det var så-in-i-helvetes fräckt att åka bräda till live-musik. Om jag nu höll på med sådant. Nåväl. Årets öppnande band var de alldeles lysande ALLVARET (4/6) - hemmahörande i Göteborg (tror jag) och punk-rocken. Tidigare nämnda VÅNNA INGET och också HOTET är bra referenspunkter för att fatta hur dom här låter och kanske så även TERRIBLE FEELINGS. Den där vågen av svenska punkband som försöker låta som, eller kanske snarare hämtar inspiration från, tidiga svenska punkband som kanske aldrig egentligen lät riktigt såhär. Nu målade jag in mig i ett litet hörn. Jag blir dock ofta lite rädd för hur bra, eller snarare skickliga, så många punkband är idag. Att all skit på något vis borstats av. Men idag finns det kanske inte så många ursäkter för att vara "dålig" på att spela musik. Men nu babblar jag bara på om annat. Det var gött och dom hade vettet att hålla sig runt den där oheliga 20-minuters-gränsen. Någonstans i slutet lät också sången nästan som X-RAY SPEX egna POLY STYRENE. Det var grymt.

BROWSING COLLECTION och THE GUILT lyckades jag missa men prickade in dom alltid lika strålande banden TRUE MOON och NIGHT VIPER. Filmade dock inte dom, vilket jag ångrar lite. Men alltid lika gött att slippa hålla i kameran. Svinbra kväll.

onsdag 27 september 2017

Den helt svartmålade teaterlokalen passade utmärkt för att ha enbart ett par mattor inredning. Det som var bandspecifikt var en stol till ORCUTT - ett bord och en projiceringsduk till NEUTRAL. Perfekt. Inget krimskrams eller tingeltangel. De som inte fick plats på trappavsatserna klämde ihop sig utmed väggen. Öppnande akten för kvällen var BILL ORCUTT (3/6). Känd, även om det kanske är i en smal noise-rock-krets, från 90-tals bandet HARRY PUSSY från Miami. Min initiala känsla var att det kändes som att någon bläddrade bland radiostationer och att Bill lyckades kanalisera in det i elgitarren. Eller ett flipperspel på ett tomt golv som fått totalt frispel och spottar ur sig kulor. Mellansnacket antydde att han gjorde friformstolkningar av "kända" låtar (jag tror inte jag nappade på någon av dom). Det som är synd är att det för mig aldrig tycktes landa utan att radiorattandet var konstant. Rötterna har dragits upp och kvar dinglar det enbart kvar någon typ av friformsgitarr med en vag blues-grund. Det blir för mig svårlyssnat och inget jag kan tänka mig att lyssna på varken på skiva eller på scen. Vilket känns väldigt synd eftersom Bill verkade vara en sån "go gubbe" med en redig dos humor. Bara hans trotsiga vägande på stolen gjorde att jag kände mig hemma med honom. Det är så att jag blir ledsen av att inte tycka om det.

Näst ut på golvet var Göteborg/Malmö-duon NEUTRAL (5/6) som verkar ha haft det bra det senaste med gig i Finland på FLOW FESTIVAL och kanske främst i Växjö då dom spelade med legenden LYDIA LUNCH. Kanske inte musikaliskt i samstämmighet med LYDIA, men absolut till sinnet skapar Sofie och Dan det där aviga, återhållsamt stökiga & mörka. Nästan lite av det där speciella med "dålig stämning". Ändå har dom hitlåtar inbäddade där någonstans som trotsar allt det andra vilket gör att man vill få till att det skulle vara ett pop-band som gömmer sig där inne. Även om dom gömmer det lite längre bak än t.ex. JESUS AND MARY CHAIN. Men ska man likna deras band-loopade, trumpetindränkta, noisebröt vid något hade jag nog främst dragit fram THROBBING GRISTLE även om jag vet att det inte är en av de direkta influenserna. Men skulle vi vara i mitten av sjuttiotalets England hade dom tveklöst spelat med just TG, CABARET VOLTAIRE och senare säkerligen med tyska EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN. Jag vill påstå att dom uppstått ur någon form av tidsanomali och att dom egentligen skulle höra hemma i den begynnande experimentella industrigenren på 70/80-talet men jag är oerhört glad att dom istället finns här. Någonstans kände jag dock att jag nästan sett duon för många gånger; det kändes som att jag lite längtade efter någon ny låt. Något nytt på projiceringsduken. Men besviken kommer jag nog aldrig bli av en NEUTRAL-spelning oavsett hur många gamla låtar dom spelar.